Jag saknar min familj och Chasy jätte mycket. Jag trodde inte ens jag kunde sakna min familj såhär mycket, Alltså det är verkligen helt sjukt. Har bara haft en fet klump i magen och halsen hela dagen, sms från pappa och mamma är seriöst det som har lyst upp min dag idag.. Det är verkligen sjukt vad lite man förstår att ens föräldrar ställer upp för en. Jag har världens bästa föräldrar och jag saknar dom så himla mycket. Hemma tar jag mig aldrig tid för min familj eller så många andra för den delen heller, dåligt av mig. Mina föräldrar är mina yin och yang.  Visst att ingen familj är perfekt, verkligen inte min heller, men dom är fortfarande mitt stöd. Låter antagligen som världens barnunge men jag har aldrig insett hur mycket jag faktiskt stödjer mig emot vänner och familj eftersom att jag i perioder är Borås största ensamvarg hehe. Nu när jag inte kan göra det är det verkligen en helt ny upplevelse, säkert mycket nyttig men den är så himla svår. Som jag försökte förklara i något av mina första inlägg, saknad är ett mycket känsloladdat ord för mig. Jag är självständig och klarar utan problem att ta hand om mig själv här, men det är bara det att jag saknar alla så mycket. Vaad tänkte jag med?! Jag som är så världskass på att hantera saknad? Smart tjej som flyttar till Madrid alldeles ensam då;p Okej förlåt för mycket negativt men jag hatar att sakna människor. Kan inte hantera det och har inte kunnat hantera det förut heller.
Nej jag ska inte klaga egentligen, det är positivt att jag saknar alla så mycket. Ni förstår ju hur bra ni är då. Önskar Chasy var här iallfall, det hade gjort allting 10000000x lättare, utan att överdriva.
Nu ska jag till gymmet och sedan på aerobic(jätte otaggad) puss ta hand om er!


ps. Skriver nog ett lite gladare inlägg senare men ville bara säga att ni är väldigt bra!