Alla som umgås med mig vet vilket beroende jag har till träning. Om jag inte tränar går jag under, både fysiskt och psykiskt (framförallt det sistnämnda). Det handlar inte om att jag vill träna bort mig till tomma intet (Fast jag erkänner jag är väldigt utseendefixerad) utan det är helt enkelt så att jag fungerar inte om jag inte får ta ut mina känslor på något. Innan har jag beskrivit det som att allt är suddigt före jag tränat men så fruktansvärt klart efteråt.. Är ni med på hur jag tänker? Om inte så ska jag ge er två bilder som förklarar.


Före träning

 
Efter träning