Ibland sitter jag och tänker på hur lyckligt lottad jag är..
Jag har alla förutsättningar i världen för att göra exakt det jag vill göra. Det finns inget som egentligen kan stoppa mig. Mina föräldrar, vänner och släktingar stöttar mig inför vad jag än tar mig an. Speciellt mina föräldrar.. Jag visar garanterat inte min uppskattning mot dom tillräckligt ofta. Vilket är fruktansvärt synd.

Att veta att man har en persons stöd ; en hand att hålla i (eller varför inte en tass?), en axel att luta sig mot eller en famn att krya upp i.. Det är det viktigaste som finns. Iallafall för mig. Det handlar inte om att man ska leva på andra, men man måste låta andra vara en del av sitt liv och leva med dom - för annars blir det inte värt att leva.
Åh jag är så glad att jag är född på den plats jag är född, med dom föräldrar jag fick och människor jag lärt känna. Obeskrivligt glad ♥


En famn att krypa upp i..


En axel att luta sig mot..


En hand att hålla.. (typ, men ni förstår att det representerar mina vänner)


Eller varför inte en tass?

godnatt :)