På fredag är det sista riktiga inlämningen för mig och Moa, känns sjukt bra (och jobbigt, stress).

Träningen går så jävla bra! Idag började jag och Lisa dagen med 40min powerwalk, sedan situps och sedan lite italienska i skolan. Åkte hem, pluggade med Moa och sprang sedan ner till ONYX för att köra ett sjukt jävla(!) bra arm och ryggpass. Min styrka förbättras för varje träningspass och jag ser sådana resultat, vilket motiverar mig ännu mer!! Däremot har jag fortfarande inte tappat något kg men det kommer väl haha... Faller ju alltid på kosten.. Men har skött mig riktigt bra det senaste :)

I mitt förra inlägg(för en evighet sedan.. Sorry) så fick jag en fråga om hur jag håller uppe min motivation. Och såhär fungerar det; ingen har ständig motivation, inte jag heller haha. MEN jag har en jävla bra diciplin när det kommer till träning. Tidigare var min stenhårda dicipiln en nackdel då det fick mig att förstöra mig själv, men nu efter lite soulsearching haha och acceptans av mig själv så hjälper den mig otroligt. Jag har haft svåra tider i min träning, då jag mått väldigt dåligt av de höga krav jag brukade ställa på mig själv. Någon gång ska jag ge er ett rejält inlägg med inre känslor och tankar som fanns inuti mig på den tiden, och vad jag känner inför det nu. Men ärligt talat, vad som får mig att fortsätta är känslan. För mig är det rena partyt att gå tll gymmet haha. Jag älskar att se min kropp arbeta och utvecklas. Jag älskar att komma hem efteråt och känna "fan vad bra jag är", för det känner jag faktiskt. Jag älskar att sköta om min kropp, jag röker inte och jag dricker inte för jag älskar hälsa. Jag är inte emot varken rökning eller alkohol, men det är inget för mig just nu. Jag trivs med att spendera söndagen i rörelse istället för bakis(no offence, låter väl som en jävla moralkärring haha). Sedan är jag väl inte mer än mänsklig, klart att jag med har ett ideal jag vill uppnå! Men framförallt, vill jag nå hälsa. Psykisk och fysisk hälsa till 100%.

Alltså för många är träning så "upphöjt". Jag tror inte man inser hur mkt det ligger i tankarna.  För mig är det en del av min vardag. Det är min hobby och passion. För en tjej som studerar design (eftersom pausi oxå kommentera mitt förra inlägg) så finner hon motivation och inspiration till att skapa nytt och studera för att få inspiration, jag tror det är likadant för mig. Jag är en jävla tävlingsmänniska dessutom, så för mig kan det vara provocerande om en person (vare sig det är tjej eller kille) springer på ett löpband brevid i högre takt eller tar tyngre vikter, då vill jag med klara det. Sedan inspirerar människor omkring mig väldigt mycket, vänner, pojkvän och bekanta. Alla som kämpar för det dom vill, de ger mig bränsle att fortsätta. Och utan att låta super narcistisk.. Jag får motivation av mig själv med, för saker jag åstadkommit och vet att jag kan åstadkomma :)

Äsch hörni, idag blev det nog inget intressant skrivet. Men en tanke slog mig nyss, borde jag starta en fitness-blogg? Där jag bara skriver om min träning och kost.. Äh vi får se..

Här ska ni få lite bilder som motiverar mig iallafall :)